Att stå ut med sig själv; ett dagligt uppdrag!

Lyssnade på P1 om hur fiskare utanför Jemens kust blir beskjutna av beväpnade vakter på de lastfartyg som passerar regionen. Fiskarna blir felaktigt förväxlade med pirater. Någon på ett norskt fartyg ”råkade” skjuta ihjäl en ung man och hans bror berättar hur han höll honom i famnen.

En ansvarig på företaget för rederiet hade lagt ner den interna utredningen utan att över huvud taget lyssna till alla de vittnen som fanns att tillgå. Frågan om människans absoluta värde ställs på sin spets!

Tydligen var det någon som inte tyckte att det var viktigt att utreda, och tydligen finns det inte ett rättvist rättssystem som satte press på rederiet! Helt förkastligt!

” Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig.” (Ur syndabekännelsen svk handbok”)

Ibland står jag inte ut med tanken på allt ont som något sorts ”kollektivt väst” gör med världen omkring! Där jag faktiskt är en del, en liten pusselbit.
Människovärdet är absolut, och inte förhandlingsbart, det måste vi tro och handla efter!

Besvikelser

Besvikelser
De går inte att undvika. Besvikelser är ett livsvillkor för oss människor. Ett dåligt sätt som jag själv ofta använder är att i mötet med dem stänga känslan inne. Ignorera den och hoppas på att det snart går över! För oftast gör tiden att det går över, men det kan ansamla sig frustration. Ett klapperstensfält tillslut!
Ett annat mindre bra sätt är att undvika besvikelser. Det kan t ex vara att inte ha några som helst förväntningar på: roliga saker man ska göra eller på människor. Det låter rätt tufft att leva så! Eller tvärtom: göra allt man kan för att inte bli besviken. Det kan då vara på andra människors bekostnad. För ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå!

På en föreläsning om(tror jag) Ignatius av Loyolas andliga övningar fick jag och medstudenter tänka oss en dag som att lyfta ut en bok ur bokhyllan, lyfta den, känna på den, se på den osv. Men sedan också stoppa tillbaka den i bokhyllan och gå vidare. Man tar ett extra varv runt det som varit, men låter det sedan vara!

Så har jag börjat nosa på mina besvikelser. Ta fram dem och titta på dem. Vad var det nu som gjorde att jag blev besviken. Bejaka det och kanske säga det högt till mig själv. Sluta förneka att besvikelsens ton spelade i mig. Våga utforska känslan, men inte fastna där, utan sen stoppa undan den och gå vidare. Den finns med mig, men suger inte min energi!

”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs

Inledning!

Nu kan jag inte längre låta bli att blogga!
Läser många bloggar som handlar om teologi och kyrka idag och det ger mig mycket att läsa andras tankar och ideer. Därför tänker jag dela med mig lite av mitt, och det som jag snappat upp hos andra som givit mig nått att fundera över.
Det blir: kyrka, teologi och övriga frågor!