Att ledas av Anden!

På söndag är det kyndelsmässodagen. Kyndel betyder ljus eller bloss, och evangelietexten handlar om hur Maria och Josef tar med Jesusbarnet för att offra de två duvor eller småfåglar som lagen kräver för Marias rening och för att Jesusbarnet som förstfödd ska lösas ut från Herren, då allt förstfött tillhör Gud, det kan vi läsa om i 2 Mos 13.

 Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut.  när är din son en gång frågar dig vad detta betyder skall du svara: ’Med sin starka hand förde Herren oss ut ur Egypten, ut ur slavlägret.  När farao envist vägrade att släppa oss dödade Herren allt förstfött i Egypten, både bland människor och boskap. Därför offrar jag åt Herren det första av hankön som kommer ur moderlivet, och varje förstfödd son löser jag ut.’  Som ett märke på handen och ett kännetecken på pannan skall detta påminna dig om att Herren förde oss ut ur Egypten med sin starka hand.”

´Vid Templet i Jerusalem möter Maria och Josef, Symeon som blivit ledd av Anden dit för att han skulle få se Messias!
Andens ledning i texten fick Symeon att se det fantastiska och stora i det lilla. En fattig snickarfamilj bär på ett barn med tusentals andra, präster, människor, ett myller, och mitt i myllret ser Symeon Jesusbarnet, det lilla fattiga och sköra, men som bar på uppdraget om världens frälsning!

Där har vi också en uppgift att lyhört lyssna till Andens ledning så vi kan se möjligheter och vägar till Gud i varje människa och möte. Att se det stora i det lilla!

Hemmet!

Att få ha andakter på de olika vårdhemmen för sjuka och gamla är en del av mitt jobb som är omistligt! Det känns både relevant och ger så mycket tillbaka i mötet med människor som bär på så många berättelser och erfarenheter! En önskan vore att få mer tid till att sitta i ro och prata med de äldre. Ofta är orden inte det viktigaste i kommunikationen, utan beröring, ett vänligt inbjudande bemötande, och framför allt musiken. på ett demensboende är det tydligt att musiken är det vi fortfarande minns när allt annat glömts bort. Därför vill jag att det ska finnas mycket utrymme för psalmsång osv.
Det är heller inte helt lätt att hålla en "bra" andakt på ett äldreboende. Människor hör dåligt, ser dåligt och därför försöker jag ibland visualisers en predikan, alltså ta med en sak eller bild eller något att tala om för att locka fram minnen osv.

Ibland tänker jag väldigt kritiskt mot mig själv "vad ska jag ha att säga dessa människor som sitter på som många berättelser och erfaranheter av livet!?
Då får man klappa sig på axeln så man inte blir uppgiven och tänka på vad jag själv kanske kommer önska mig på ålderdommen: Att det kommer en präst som läser något ur bibeln och delar en tanke, och som drar igång de där gamla psalmerna som jag alltid älskat! Han/hon tar ibland med sig ett sockentyg så att jag får ta emot Jesu kropp och blod! Märkvärdigare än så är det nog inte, och ändå så märkvärdigt när man gör plats för Gud och inte sig själv i sin gärning!

Andlig hunger...

Det är såvitt att inte hålla med Fredrik Lindström när han säger att i vårt samhälle är en nöjd människa en farlig människa! Han syftar på konsumtionssamhället där ordet tillväxt är det som styr, och reklamen vi matas med varje dag vill skapa hos oss behov. Behov efter fler prylar och saker trots att vi egentligen i de flesta fall har allt vi behöver!
Han menade att vi inte alls lever i ett sekulariserat samhälle, men att kristen tro bytts ut mot tillväxt och konsumtion. Till det sätter vi vår tro! Fredriks Vinter i P1, var både sorgligt och underhållande! Lyssna till det är min rekommendation!

Kristen tro, är  ofta komplex, t ex har många andliga förebilder genom årtusenden bejakat ett fattigdomsideal. Franciskus är ett exempel, och i vår tid både nya påven och andra teologer som John Stott! Att inte förhäva sig är en del i ett kristet liv, att lära sig vara nöjd, och på det viset borde kyrkorna allt mer vara en kraft emot en västvärld som förbrukar och utnyttjar människor och jord!

Men när det gäller andlig längtan, blir en kristen aldrig nöjd. Där ligger komplexiteten. Där uppmanas vi att varje dag ta nya tag i vår andliga utveckling! Vi ska ständigt söka Gud och han söker ständigt oss! Också där en komplex tanke som menar att vi kan leva tryggt varje dag av Guds nåd, och samtidigt söka den och jobba på den! Eller hur var det han sa: du blir aldrig färdig och det är som det ska! Tranströmer alltså:)