Ta inte våra barn!

Jag kan inte helt förstå, men någonstans kan jag ana skräcken som föräldrarna kände utan för kronans skola i går. Panik och skräck när de står utanför skolan utan att veta om gärningsmannen är kvar, om just deras barn är drabbat eller värst av allt  om det otänkbara hänt.
Vad är det om inte hatet som drabbat Trollhättan, hatet som tagit barns liv, för även om barnet är en vuxen man, eller litet barn så är det någons barn, en familj en släkt som drabbats av stor sorg, och en stad som nu fått ett rädslans skugga omkring sig.
Hatet har också tagit en ung man som förblindad av hat och ilska valt ut sina offer gått gått till attack mot de mest värnlösa barnen i vårt samhälle. De som kanske flytt till Sverige för en tryggare framtid.
Vad är det som föder hat? Rädslan föder hatet och min förhoppning nu är att rädslan inte paralyserar vårt samhälle och föder ännu mer hat. Det måste finnas en väg framåt där vi väljer bort rädslan, väljer bort hatet, och väljer kärlek, välvilja och gemenskap! Låt inte hatet och rädslan ta våra barn, aldrig aldrig igen!

"Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan" 1 joh 4:18

Känd från tv!

Det verkar allt mer som att präst är ett yrke i tiden. Tv-tablån är fylld av dramaserier och realetyTV där prästen har en roll eller t o m är i centrum. Halvvägs till himmlen, tro hopp och kärlek, Ängelby t o m i den populära thrillern Bron dök det upp en präst. Mest för att bli ett intressant mordoffer men ändå.
Något som facinerar mig är hur dålig koll skaparna av serierna verkar ha när det gäller prästers arbetssituvation. De verkar tro att expeditionen t ex ofta ligger i typ sakristian. Eller ännu värre:Prästen bor och arbetar i sakristian. För oavsett tid på dygnet så svarar prästan alltid i mobiltelefonen i kyrkan. Det roligaste exemplet på senare år var från filmen Ängla gård sista sommaren. Då bodde adjunkten hemma hos kyrkoherden. Som hämtat ur Stengrundens första kapitel som utspelar sig för flera hundra år sedan.
Jag tror inte man behöver göra någon djuplodanade analys mer än att samhället i stort har lite dålig koll på hur präster arbetar. Fler än jag har väl fått frågan vad jag gör resten av veckan. Om jag verkligen jobbar heltid?
Det är ändå intressant och lite roligt att prästen nu helt plötsligt tar plats i det offentliga rummet, som en del av verkligheten. Eller som en del av den verklighet som återspeglas på film och TV. Det kanske kan väcka intresse, nyfikenhet, och inte främmandeskap hos människor.

Älskade ekorrhjul!

Det beskrivs ju så ibland. Livet med jobb, jobb, jobb, barn och alla fritidsaktiviteter.
Vi läser bloggar om mindfullnes, att leva i nuet och inte stressa. Några artiklar kan handla om dem som hoppar av hjulet och tar en ny väg i livet. Ett harmoniskt liv med en hel massa Carpe diem!
Allt gott åt de livsvalen.
Men i dag tänkte jag slå ett slag för ekorrhjulet! Jag älskar mitt ekorrhjul. Runt runt. Jobb, barn, barns aktiviteter, tvtittande, vila gudstjänst, gemenskap, runt går det och det är som det ska.
Ofta fångar jag inte alls dagen utan längtar i hela kroppen efter något annat. Typ semester, ledig helg, egen tid. Ibland fångar jag stunden tillsammans med att barn som ger mig en kram.
Ofta är jag inte maindful utan painful av huvudvärk och låter alla tankar sväva iväg.
Nöjd är ett ord som jag älskar att använda. Det innehåller inte en massa överdrivna förväntningar. Jag måste inte vara lycklig hela tiden, för ärligt vem är det? Men Nöjd allt som oftast!
Att ha nöjdförväntningar!
Ekorrhjulet rullar på och det är som det ska. Ekorrhjulet är ju livet!

pingst, prövning, förundran och Ande!

Det ligger ett naturligt mellanrum från Kristihimmelsfärd till pingst där vi på samma sätt som lärjungarna får lägga betoningen på bönen. Bönen om Helig Ande över oss och över vår församlingsgemenskap.
Där i hör också Ande och prövning ihop. Bön om att sanningens Ande ska uppenbara för oss vilka väger vi ska gå på. Det kan ju innebära en prövning och en omprövning av det vi gör i kyrka, gudstjänst och verksamhet. Såklart också på det personliga planet!
Gör vi rätt saker, jobbar vi på rätt sätt. En rektor som jag lyssnade på vid ett tillfälle uttryckte det som "Jag älskar att lägga ner verksamhet" Det har väl en uns av Vetekornets lag i sig, något måste dö, och något nytt uppstår. Frågan är hur mycket omprövning vi vågar oss på inom kyrkans bekväma väggar? En kritik mot mig själv förståss.
Pingsten är Helig Andes tid! För egen del är förundran Helig Andes största gåva till mig personligen just nu! Förundran över skapelsen t ex. Helig Ande är på det visset lite som ett barn, som hela tiden under skogsturen stannar upp för pinnar och kottar och blommar och allt som kommer i dess väg. Själv har man liksom lärt sig skala av vad som är "viktigt" men Helig Ande får oss att stanna upp inför det allra minsta och förundras!
Glad Pingst

En händelserik helg!

Konfirmandläger ska vara roligt, och föra lägerdeltagarns närmare varann. Det är bra om redovisningen till viss del är färdig också:)
Jag tror att vi som var på lägret prickade in alla tre ingredienserna.
Det var en roligt läger med samtal om högt och lågt, det var mycket skratt och när pingsdagen kommer har konfirmanderna förberett en bra redovisning.
Sa jag att vi hann med att göra pinatas också?
Om några veckor är de alltså dags för konfirmation, och det är ungefär nu som man liksom funnit varandra och skulle vilja träffa ungdomarna mer. Nu när vi lärt känna varandra!
Den bästa reklampelaren kyrkan kan ha är glada ungdomar som har haft en rolig konfirmationstid med glädje allvar, frågor om tro och tvivel och som känner att de växt lite mer än när vi sågs första gången!

Herren är min herde! Hur ser din herdepsalm ut!?

Okej, psaltarpsalm 23 kan de flesta av oss. Gör den till din egen vettja!
Här är min egen så som det känns fredag kl. 11:55 på högskolan!


Herren är min Herde
Jag har fått allt jag behöver:
65 kvadrat för återhämtning och vila.
Du ger mig ny kraft och tacos på fredag.
Inte ens när personalmötet drar över på tiden fruktar jag något ont för du är med mig
din käpp och din stav ger mig tålamod.
När självkritiken är befogad visar du nya vägar.
När jag blir nertryckt tröstar du mig.
Du ger mer av livet en jag har förtjänat
din godhet och din barmhärtighet tar jag för given,
men tack Gud för den.
Jag älskar livet, din skapelse
och hoppas att du väntar ett slag med att hämta mig hem till ditt himmelska hem!

Tjänandets provokation

I dagens evangelium får vi djupdyka i tjänandets mysterium, det som öppnar upp till kärlek och gemenskap mellan människor. I johannesevangeliet läser vi om hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Petrus protesterar, inte ska väl han, mästaren tvätta deras fötter. Men Jesus insisterar. Vad han gör när han dammar av och tvättar lärjungarnas fötter är att visa på den kärlek som ödmjukar sig, utger sig själv så mycket att den till slut leder till döden! För Jesus döden på ett kors! Jesus tjänande av sjuka och fattiga provocerar. Vem är han som förlåter synder. Det kan väl bara Gud göra... så kan det låta. Jesu ovillkorliga tjänande sticker i ögonen på dem med makt. Den blir så provocerande och stark att många tillslut anser att den måste sättas stopp för!
Jesus säger till lärjungarna att de skall följa hans exempel och tjänsa varandra. Det är ord till oss i dag. Det ovillkorliga tjänandet öppnar upp för gemenskap och kärlek!
Nu får vi gå in i påskens stora drama...