"Vattnet såg sin Skapare och rodnade"

"Vattnet såg sin Skapare och rodnade"Det sägs att det var Esaias Tegnérs fullständiga uppsats på universitetet när temat "Brölloppet i Kanan" skulle avhandlas. Det sägs också att han fick högsta betyg. Esaias Tegnér var Biskop i Växsjö, skald och kulturpersonlighet och levde mellan 1782 och 1846.
Brölloppet i Kana är söndagens evangelietext och temat är "Livets källa".
Jesus förvandlar vatten till vin och gör sitt första tecken, ett tecken som visar på Guds härlighet.
Mycket finns att säga om bibeltexten, i många detaljer är den spännande! Men jag fastnar just i dag för tanken på att Gud kan förvandla allting. Göra vanligt vatten till det godaste vin. Men att Gud också kan förvandla oss, om vi bjuder in honom till festen, bjuder in Jesus mer i våra liv. Inte bara till tiden mellan 11-12 på söndagen. Livet är inte alltid en fest trotts Nationalteaterns skränande sång:) men även där, när livet är svårt kan vi bjuda in Jesus. Vår relation till honom blir som löftena vid ett bröllop. I nöd och lust, i glädje och sorg.

Tvärtomvärld!

För några dagar sedan var det trettondagen jul, kulmen på vårt julfirande. I evangeliet får vi läsa om hur stjärntydarna kommer fram till platsen där Jesus och hans mor finns. I predikan talade jag om hur mötet med Jesus också blev ett lite med sanningen om hur världen verkligen är. Att världen är uppburen av en god skapare, av Gud som vill mänskligheten väl. För när världen står i brand i dåtid och nutid behöver vi påminna oss om att världen drivs inte av maktens män, med vapen, strid och våld. Världen som den verkligen är hålls uppe av Gud som kommer till oss i det utsatta och sårbara.
Som en tvärtomvärld fast helt sann är den. Den största ska bli den minsta. Livets centrum är godhet och kärlek, och Skara stifts förre Biskop Erik sa ibland att den största nyheten som ingen skriver om är att solen gick upp idag igen, att vår gode Gud håller världen i sin hand, varje dag och varje stund.