Varför drop-in dop?

I morgon är det dags igen. Det blir drop-in dop i Lextorpskyrkan. Vi har redan några barn av olika åldrar som kommer. Det känns väldigt gott.
Varför drop-in dop då?  Bl a som att visa på ett enklare(men inte mindre högtidligt eller giltigt)  sätt att döpa sitt barn. Där dopgudstjänsten är i centrum och där dopet inte blir en kostnadsfråga, för församlingen bjuder på dopkaffe och tårta för dem som vill.
Gudstjänsten blir församlingens högtid och mindre ett kalas för närmaste familjen.
Jag har svårt att tänka mig att drop-in dop på något sätt konkurerar med den vanliga dopgudstjänsten, utan det blir mer av ett komplement.
Så välkomna alla till Lextorpskyrkan i morgon lördag för drop-in dop! Synes:)

Konsten att vara nöjd!

Det är tydligen så att om alla människor skulle leva som oss i Sverige, så skulle det kräva 3,7 jordklot. Man kan verkligen säga att vi lever över våra tillgångar, och sorgligt nog är det på någon annans bekostnad. Vi lever i ett konsumtionssamhälle där vi matas med reklam så att vi nästen börjar tro att vi faktiskt "ÄR" det vi konsumerar. Ett samhälle där status i form av kläder prylar resor och boende starkt präglar våra liv och vår identitet.
Allt mer börjar jag fundera på att göra ett uppror mot detta. Starta en konsumtionsbantnings-rörelse. För jag tror att vi är så starkt präglade av detta att vi faktiskt måste öva oss i konsumtionsbantning, sakta men säkert mot ett mer hållbart leverne. För visst är det lite otäckt att shopping i vår tid faktiskt kan vara ett fritidsintresse, eller ett lördagsnöje. Och jag tror att få människor helt allvarligt tror att vi blir lyckligare ju mer vi äger(åtminstonde vi som redan har allt av det nödvändigaste)
På söndag är det Tacksägelsedagen. Då får vi faktiskt möjlighet att tacka för allt vi har, och jag tänker steget vidare tacka för det nödvändigaste och be om kraft att kunna avstå det som vi egentligen inte behöver, till förmån för någon annan, eller moder jord.
Kyrkan är ett bra exempel på en rörelse som manar till eftertanke kring detta. Ambrosius av Milano (300-talet) säger såhär:"Det är ej av ditt goda du ger åt den fattige, utan en del av hans eget som du ger tillbaka." och vidare "Jorden känner inga rika - bara fattiga som hon föder"
Tacksägelsedagen handlar om att tacka för att vi av nåd från Gud får det vi behöver för att leva. Allt får vi av Gud, inget äger vi själva.
Kyrkan erbjuder människor att stiga av tåget från konsumtionshets och rikte sitt inre mot någon som faktiskt kan fylla vår själ på riktigt. Med liv! med Jesus och en kärleksfull gemnskap med honom och människor! För det är väl relation, som vi alla ändå någonstans vet att vi behöver mest av allt!
Kristen tro erbjuder vägen till den svåra konsten att vara nöjd!

Änglar finns dom?

På söndag är det Ärke Ängeln Mikaels dag, Mikaelidagen i våra kyrkor. Jag har varit runt på hemmen och haft andakter i veckan och då är Änglar ett tacksamt tema.
Vi läste bönen: Det går en Ängel kring vårt hus, han bär på två förgyllda ljus. Han bär en bok uti sin hand. Nu somnar vi i Jesu namn.
Många fler än jag har fått den läst för oss på sängkanten. I den gamla evamgelieboken var temat Barn och Änglar. Men det finns inget barnsligt över Änglarna, trotts att de ofta i bokmärksform gestaltas som knubbiga barn med vingar. Änglarna är en kraft att räkna med. Både som andliga väsen och i vår nästas gestalt. Jag tror det är viktigt att kyrkan och kristna vågar tro på andliga väsen som är både budbärare och omsorgsfulla änglavakter. I Jesus liv finns de med från början av hans liv till uppståndelsen. Bibeln är fylls med änglar, och vi får faktiskt lov att tro på dem. Att de finns oss nära till hands som goda krafter mitt i vardagen.
På hemmet sjöng vi också den lilla enkla sången som en påminnelse: Glöm inte bort att Änglarna finns. Att de är här för att se hur du har det, och de kan hjälpa dig fast de inte syns. Glöm inte bort att Änglarna finns!