Att lära sig nytt

Den här veckan har jag varit på två fantastiskt bra samlingar/föreläsningar! Den ena var på högskolan dit Tomas Gunnarsson var inbjuden som har en blogg som heter "Genusfotografen" han granskar media och reklambranchens sätt att uttrycka sig i blid utifrån ett genusperspektiv. Hur gestaltas manligt och kvinnligt! Jag gick därifrån både upprörd och upprymd. Upprörd därför att det finns så mycket sexistisk reklam och att ungdomar, barn (och vuxna) matas med osunda bilder och föreställningar över hur vi ska vara! Och upprymd över att jag fått nått viktigt till mig som kommer förändra min syn framöver på reklam och repotage!

Det andra samlingen var med pastoratets konfirmander som fick möta Jonas Helgesson, som föddes med en CP-skada!
Han raserade många fördommar mot handikappade och matade ungdomarna(men också mig) med det viktiga budskapet om att vi duger som vi är! Att vi ska fokusera på det vi kan och att alla inte behöver vara Ernst Kirchsteiger(eller Justin Biber eller någon annan) allas våra liv är värda att leva!
Den här veckan har jag lärt mig mer än på länge, gott så!!

kanske, kanske inte..

Kollar mobiltelefonen, för jag duttade dit några rader som jag inte fick glömma innan jag somnade igår kväll!
"Om jag gör plats för Gud i mig, tar egot allt mindre plats! Gud trycker alldrig bort det goda i oss, vi behöver inte vara rädda att vi förlorar något värdefullt! Maria öppnar sig för Gud, låter Gud ta plats hos henne..."Det var efter att jag bläddrat i "Motstånd och Underkastelse" av Dietrich Bonhoeffer, som tankarna snurrade lite på kvällskvisten! Kanske är det just detta som predikan på söndag ska handla om på Maria Bebådelsedag, då Maria säger sitt ja! till att låta Gud bli människa i hennes kropp!
På något sätt är det också vår omöjliga strävan i vårt kristna liv, att låta oss fyllas av Jesus! Fyllas av han liv, hans lidande, död och uppståndelse! Låta han ta plats i oss, och låta egot flytta på sig, flytta ut, och min tro är att vi inte kommer sakna det! Att låta Gud flytta in är inte att göra avkall på sig själv, utan att komma sig själv närmare, riktigt nära!

Det är ju Jesus som är grejen!

Det är ju Jesus som är grejen!
Det blev ett återkommande tema för den här veckans för övrigt blandade innehåll. I onsdags var jag på lärcentrum(komvux) tillsammans med företrädare för Judendom och Islam. Ett väldigt roligt, intressant och spännande sammanhang att få vara i! Treenigheten är som jag förstod det inte lätt att greppa om man tillhör t ex Islam(inte helt enkelt att greppa för konfirmanderna heller när vi talade treenigheten) och jag kan inte göra mer än att ge olika bilder för vad treenigheten är och hur Fader, Son och Ande verkar i världen på olika sätt!
Jesus är för muslimer en viktig profet och som jag fick det berättat för mig stod han kanske närmare Gud än de flesta, men han är inte Gud själv! Där var vi såklart inte överens, och det ligger nått gott i att kunna också se våra olikheter.
Att Jesus också är Gud, blir ändå för mig livsviktigt, det är ju det som är grejen! Att Gud i sin egen kropp delat världens villkor! K.G Hammar har väl myntat uttrycket som jag tycker så mycket om att "vår Gud är en Gud med sår"! Gud är inte bara något abstrakt i den kristna tron, utan en väldigt konkret människa som fångar upp mig i sitt lidande, som alltid vet hur jag har det, som vet vad det är att ha sår!
Utan Jesus kan det vara detsamma:) och utan Anden som drar i min längtan efter Gud, efter att förstå blir bibeln bara trycksvärta och inte levande!
Kanske är det väl så att Jesus är grejen även näta vecka och nästa....

Kristen tro är ingen flykt!

Askonsdag i morgon, och det är första fastedagen! Bön och bot är temat. Askonsdagen infördes i Svenska kyrkan 1983, efter har varit borttagen sedan reformationen. Fastan blir en period av självreflektion, kanske också en del självkritik!
Ibland möter vi kristna andra människor som ifrågasätter vår tro, och som ser det som en sorts verklighetsflykt! När jag läste min utbildning i Göteborg på grundkursen tillsammans med bl. a lärarstudenter och vi berörde frågan om livet efter döden, låg det nära till hands för några att mena att de som trodde på livet efter döden gjorde det för att trösta sig själva! Gud som nått sorts gosedjur och tröst! En verklighetsflykt!
För mig är tron precis tvärt om! Kristen tro är helt igenom livsbejakande, den tvingar mig till självkritik och rannsakan. Den väjer inte för de allra svåraste frågorna, om död och om lidande!
Kristen tro är ingen flykt, utan i den får jag möta det mörka hos mig själv, men också leva i en befriande genuin glädje över allt skapat!
I morgon börjar fastan, och många är de som tänker avstå från någonting. Mat, pengar, alkohol, sociala medier!
Men ledordet i fastan är inte "från" utan "Till" fastan är till för mer tid med Gud, tid till bön, till att öppna sitt hjärta för Gud och andra människor. Vi färdas till någonting, till påsk, till ljus! Fastan är världstillvänd:)
Inte världsfrånvänd! Så som det är med hela tron!