torsdag 25 april 2013

Besvikelser

Besvikelser
De går inte att undvika. Besvikelser är ett livsvillkor för oss människor. Ett dåligt sätt som jag själv ofta använder är att i mötet med dem stänga känslan inne. Ignorera den och hoppas på att det snart går över! För oftast gör tiden att det går över, men det kan ansamla sig frustration. Ett klapperstensfält tillslut!
Ett annat mindre bra sätt är att undvika besvikelser. Det kan t ex vara att inte ha några som helst förväntningar på: roliga saker man ska göra eller på människor. Det låter rätt tufft att leva så! Eller tvärtom: göra allt man kan för att inte bli besviken. Det kan då vara på andra människors bekostnad. För ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå!

På en föreläsning om(tror jag) Ignatius av Loyolas andliga övningar fick jag och medstudenter tänka oss en dag som att lyfta ut en bok ur bokhyllan, lyfta den, känna på den, se på den osv. Men sedan också stoppa tillbaka den i bokhyllan och gå vidare. Man tar ett extra varv runt det som varit, men låter det sedan vara!
Så har jag börjat nosa på mina besvikelser. Ta fram dem och titta på dem. Vad var det nu som gjorde att jag blev besviken. Bejaka det och kanske säga det högt till mig själv. Sluta förneka att besvikelsens ton spelade i mig. Våga utforska känslan, men inte fastna där, utan sen stoppa undan den och gå vidare. Den finns med mig, men suger inte min energi!

”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar