Att leva livet i både ock!

Att vara döpt, att vara frälst, att älska Jesus tvingar oss till att leva våra liv i både ock, eller snarare tvingar mig att leva livet både ock. Att bejaka livet och mig själv precis som det är! En del mörker och en del ljus och det är inte som det ska, utan det är bara så!

Javisst är det jobbigt att inse att det bor så mycket genomruttet i mig, och det ska jag ta tag i en dag, eller idag, eller en annan dag! Så klart ska det genomruttna synas i sömmarna, städas bort, men kanske är det enklaste att inse att det är bättre med lite skit i hörnen! Att inse att det finns skit i hörnen, är det som kallas syndamedvetande, helt klart inte ett av de senaste nyorden i Sverige just nu. Men att sätta ord på problem har alltid varit ett effektivt sätt att avväpna dess makt över oss. 

Något som är också mycket svårt, men som vi tvingas att leva med i vår tro är att vi är oändligt älskade av Gud! På samma sätt som jag är genomrutten, är jag helt igenom älskad! Både ock är den kristna melodin. Det är en tro som håller därför att dess grund är en mänsklig kropp: Jesus Kristus

Genom mörker och ljus, friskt och ruttet,genom skuld och skam, bakom alla klyschor, finns en hand som alltid söker min! Om jag vågar tro det är jag en rättfärdig syndare! 

Tron på Jesus tvingar mig att leva livet precis som det är. Sorg och glädje, svek och vänskap, mod och feghet, jag får vara svag och stark samtidigt, och tro att livet ändå bär!