Denna vecka har vi haft påsk-spel i kyrkan för de som går i mellanstadiet. Nu för tiden är det ingen självklarhet att barn vet varför vi firar påsk! Att centrum för firandet inte är påskkäring, haren eller äggen! Utan att det är Jesu död och uppståndelse som är centrum!
Några skolor i vårt område vågade sig till vår kyrka för de ville lära sig mer om påsken, och det är jag glad för. Läroplanen är tydlig med att det är viktigt att kunna våra traditioner och t o m hör och häpnad kunna några av de vanligaste psalmerna till våra stora högtider!
Vi lever i ett land med religionsfrihet, men ibland känns det som att det mer blir än frihet från religion, snarare än till, fasten FNs barnkonvention menar att andlig utveckling också är till för våra barn!
Jag tror inte att det kommer finnas mindre religion i Sverige i framtiden, snarare mer! Troligen inte med lika mycket inflytande(eller kontroll) från svenska kyrkan, utan från de kyrkor som finns bland nysvenskar! Risken med denna krock mellan människor som är helt sekulariserad, och människor med en tro är att klyfterna dem emellan växer! Vi har inte längre en gemensam berättelse att samlas kring! I tron ryms mycket av det som det innebär att vara människa. Därför tänker jag att det är viktigt för mig att ge mina egna barn en tro, som en grund att möta livsfrågor, brottas med livet!
Tron ger inte alltid svar på livets mening, men kan ge kraft och förståelse att orka leva det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar