För bra för att vara sant!

(tillbaka på jobbet, och sugen att skriva är återfunnen:)

Jag hörde för ganska länge sedan ett program där Fredrik Lindström berättade om strandskator. Hur man experimenterade med deras ägg. Strandskatorna är mer benägna att skydda de större äggen, för de är rimligtvis mer livskraftiga. Forskarna bytte då ut äggen i boet till större ägg för att se hur skatan reagerade. Såklart skatan blev entusiastiskt över de stora äggen, och inte ens när äggen som byttes ut och  överdrivet stora fattade skatan misstanken om att något inte stod rätt till.

Jag är beredd att håla med programledaren för radioprogrammet om att vi människor ofta fungerar lite likadant. Ordspråket säger till oss att om det verkar för bra för att vara sant så är det troligtvis inte det heller. Många i vårt Sverige idag har det väldigt bra, i alla fall rent ekonomiskt. Om man ser till många i resten av världen så lever vi i ett samhälle som är lite för bra för att vara sant(fast med många undantag för alla de som verkligen knappt har någonting)
Men många av oss har inte förmågan att se klart. Se allt det som vi har. Att vi ofta vill ha mer, trotts att vi redan har mycket!

Ibland talas det om att i vårt sekulariserade land finns det en andlig fattigdom. Det fattas mycket av den andliga klarsynen och vår uppgift som kyrka är att visa på hur stor Guds nåd är, men vi behöver stanna upp, och verkligen öva oss i att se och känna den. Guds nåd är egentligen för bra! Fast ändå sann. Den kan inte förtjänas, bara tas emot!