Den livsviktiga platsen

Har haft en liten melodislinga i huvudet hela morgonen. Det är en superkort barnsång som jag ska testa på Sparvarna(kyrkans förskola där jag jobbar) när vi sjunger tillsammans idag. Jag har själv sjungit mycket som barn i kyrkan, i barnkör på familjegudstjänster och när vi satt upp barnmusikaler tillsammans med kyrkans musikskola som fanns där jag växte upp på Närkeslätten. Det var många goda sammanhang att finnas med i som barn, med bra ledare, pedagoger och kantorer som man fick göra lustfyllda saker tillsammans med.
I Lextorp vill vi såklart ha fler familjer och barn i verksamhet, men vi vill också att de ska komma till våra Gudstjänster. För vi säger ju att söndagens gudstjänst är det nav som all vår verksamhet kretsar kring. När jag tänker tillbaka till barndomen och funderar på vad som skapade tro och tillgivenhet till kyrkan där jag var så mycket, och ingick i så mycket verksamhet så var det ändå till syvene sist inte det avgörande för tron. Utan det avgörande var att några av dem jag älskade mest av allt, älskade sin kyrka. De satt i bänken med mig eller på min sängkant och sa åt mig när jag skulle knäppa mina händer och hur man skulle be. Sjöng "trygga räkan" med mig tills jag kunde den utantill och de förmedlade en atmosfär av att kyrkan var en Helig plats, någonting annat en den bullarande världen utanför. För de viktigaste människorna i mitt liv, var kyrkan den viktigaste platse. Det lär jag vidare till mina egna barn, i kyrkorummet spelar vi inte på ipaden, vi springer inte hur som helst och vet du va min lilla älskade vän, man får faktiskt vara tyst och stilla och ha det tyst och stilla omkring sig. Det du! Det är väldigt ovanligt i vår värld!

Nu tillbaka till Lextorp:) Gudstjänsten är platsen där jag får ta ett kliv åt sidan. Gå in i ett heligt rum och ropa ut mitt Kyrie-herre förbarma dig - det är livsviktigt. Gudstjänsten är platsen där jag får ropa ut min glädje i Gloria - ära åt Gud i höjden. Där jag får lyssna till Guds ord och bära det levande inom mig för resten av veckan. Gudstjänsten är platsen för gemenskapens måltid med den familj som är utan etnisk, språklig eller geografisk gräns. ett mottagande av Jesus kropp, blod och nåd. Gudstjänsten är livsviktig och vi måste bli fler som talar om den i termer som livsviktig, så att fler av de små ser upp till sin farmor, mamma,pappa osv och fortsätter gå till den livsviktiga platsen.
Det är framför allt den gudstjänstfirande församlingens ansvar tänker jag, och mitt ansvar att rusta församlingen som kyrkans budbärare och inkastare!
Vi talar ofta om att kyrkan ska vara på andra arenor. Det är toppen. Men om kyrkan är alla våra medlemmar så får vi inte glömma att de redan är "där ute". De finns där och ska rustas på den livsviktiga platsen, och vara kyrka mitt i världen i vardagen!
OJ långt inlägg:) Hade gott alla!