Konsten att vara nöjd!

Det är tydligen så att om alla människor skulle leva som oss i Sverige, så skulle det kräva 3,7 jordklot. Man kan verkligen säga att vi lever över våra tillgångar, och sorgligt nog är det på någon annans bekostnad. Vi lever i ett konsumtionssamhälle där vi matas med reklam så att vi nästen börjar tro att vi faktiskt "ÄR" det vi konsumerar. Ett samhälle där status i form av kläder prylar resor och boende starkt präglar våra liv och vår identitet.
Allt mer börjar jag fundera på att göra ett uppror mot detta. Starta en konsumtionsbantnings-rörelse. För jag tror att vi är så starkt präglade av detta att vi faktiskt måste öva oss i konsumtionsbantning, sakta men säkert mot ett mer hållbart leverne. För visst är det lite otäckt att shopping i vår tid faktiskt kan vara ett fritidsintresse, eller ett lördagsnöje. Och jag tror att få människor helt allvarligt tror att vi blir lyckligare ju mer vi äger(åtminstonde vi som redan har allt av det nödvändigaste)
På söndag är det Tacksägelsedagen. Då får vi faktiskt möjlighet att tacka för allt vi har, och jag tänker steget vidare tacka för det nödvändigaste och be om kraft att kunna avstå det som vi egentligen inte behöver, till förmån för någon annan, eller moder jord.
Kyrkan är ett bra exempel på en rörelse som manar till eftertanke kring detta. Ambrosius av Milano (300-talet) säger såhär:"Det är ej av ditt goda du ger åt den fattige, utan en del av hans eget som du ger tillbaka." och vidare "Jorden känner inga rika - bara fattiga som hon föder"
Tacksägelsedagen handlar om att tacka för att vi av nåd från Gud får det vi behöver för att leva. Allt får vi av Gud, inget äger vi själva.
Kyrkan erbjuder människor att stiga av tåget från konsumtionshets och rikte sitt inre mot någon som faktiskt kan fylla vår själ på riktigt. Med liv! med Jesus och en kärleksfull gemnskap med honom och människor! För det är väl relation, som vi alla ändå någonstans vet att vi behöver mest av allt!
Kristen tro erbjuder vägen till den svåra konsten att vara nöjd!