Det är inte alla år där november och början av december kännts så mörkt som i år. Det har inte varit många soltimmar och det verkar vara fler än jag som påtagligt i sin kropp märker av bristen på solljus. Därför tycker jag också det var länge sedan jag längtade så mycket efter adventstid som i år. Att få ställa upp ljusstakar i fönstren och lysa upp omkring sig.
Vi har nu lämnat första advents feststämmning och gått in i det som faktiskt är lite av en fastetid i vår kyrka. Och vad ska det vara bra för då, att fasta innan jul? På samma sätt som i fastan inför påsk finns det alltid en poäng med att avstå, avstå kommers t ex för att fylla den tiden med det som är riktigt viktigt. Vår nästa, oss själva, och Gud. Att fasta från mat är en sak, men det finns mycket inför jul som tar vår tid, som till och med stressar upp oss. Många måsten. Advent är förberedelsen av ankomsten, därför kan vi i vårt innre göra förberedelser för att ta emot honom som kommer i lugn och ro.
Det kan vara svårt att släppa taget om alla måsten inför jul, men jag tror det är något vi kan öva oss i. Våga vända trenden och oss själva. Rikta blicken mot krubban som snart får fylla oss med ljus, världens ljus!
Så sant!
SvaraRadera