För några dagar sedan var det trettondagen jul, kulmen på vårt julfirande. I evangeliet får vi läsa om hur stjärntydarna kommer fram till platsen där Jesus och hans mor finns. I predikan talade jag om hur mötet med Jesus också blev ett lite med sanningen om hur världen verkligen är. Att världen är uppburen av en god skapare, av Gud som vill mänskligheten väl. För när världen står i brand i dåtid och nutid behöver vi påminna oss om att världen drivs inte av maktens män, med vapen, strid och våld. Världen som den verkligen är hålls uppe av Gud som kommer till oss i det utsatta och sårbara.
Som en tvärtomvärld fast helt sann är den. Den största ska bli den minsta. Livets centrum är godhet och kärlek, och Skara stifts förre Biskop Erik sa ibland att den största nyheten som ingen skriver om är att solen gick upp idag igen, att vår gode Gud håller världen i sin hand, varje dag och varje stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar