Fastetid, en glädjetid.

Det var väl när Jesus botade en lam man och uttalade de där oerhörda orden"dina synder är dig förlåtna" som den religiösa makten blev mer än besvärade av Jesus. Som det antyds i bibeln säger en farisé, vem är han att förlåta synder, bara Gud kan förlåta synder.
En anledning till att Jesus också blir obekväm är att han förlåter människor synder utan mellanhand i templet, det är ju prästerna där som har hand om det.
Hans budskap handlar inte heller om Guds vrede så som t ex Johannes döparen förkunnar och det är inte med våld och vapen som Israel ska befrias. Utan det glada budskapet handlar om att skulder skall efterskänkas, synder förlåtas, förtryckta ska befrias och Guds tid är här och nu!
Och det är för dessa höga anspråks skull som Jesus tillslut spikas upp på ett kors. Och det är den vägen till korset som vi i fastetiden får följa.
Fastetidens söndagar har allvarliga teman som prövningens stund, kampen mot ondskan, den kämpande tron osv. Men det är inte för en strid med våld som de kristna rustar sig i fastan, utan för att kunna ta emot honom, den mest mänskliga av gudar som vände upp och ner på våra föreställningar om det gudomliga, om vad makt, kärlek och barmhärtighet är. Det är honom vi rustar upp vårt innre för att kunna ta emot. På det viset blir fastetid, en glädjetid.