Ibland får jag för mig att jag som troende lever i en bubbla som skiljer sig från resten av världen. Att min uppfattning om hur det står till med allt skiljer sig från många andras! För i radio och media möter man allt mer en sorts religionsfobi eller en rädsla för religion, men för mig i mitt eget liv har tron och kyrkan alltid stått för det goda i mitt liv.(jag vet såklart att alla som vuxit upp i kristna hem och församlingar inte har en positiv berättelse) men kyrkan var den plats där jag blev sedd! Där fanns bra verksamhet från det att jag var liten med barnkörer, till en ungdomsverksamhet som ofta var räddningen från att gå att drälla på byn!
Jag undrar vad det är för kyrka som människor som är så negativ till kyrkan har mött!. Medias bilder, men också en kyrka som fanns för länge sedan, där söndagsgudtjänst inte var frivillig, och där prästen fick stå för makt och myndighet?! Inte är det den kyrkan jag känner i alla fall!
I min barndoms jul avslutades julafton med midnattsmässa ett stenkast från min farmor och farfar. Som tioårig förstod jag inte mycket, men värmen, glädjen, alla ljus och människor talade till mitt hjärta om församlingsgemenskap, om en jul med Jesusbarnet i fokus. Där glädjen över att ge är viktigare än att få! Jag tror inte min kyrka som jag lever i är ett undantag, utan mer än regel! Det är vår kämpande uppgift i det sekulariserade Sverige att visa på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar