onsdag 30 april 2014
Det är ju därför jag är så ointressant och traditionen så viktig!
Jag älskar verkligen min Svenska Kyrkan, men ibland blossar kritiken upp inom mig när det samtalas om gudstjänst. Vi lever i något limbo-tillstånd mellan två handböcker och ska utifrån en massa olika alternativ välja vilka olika förslag på Helig, Kyrie prefationer osv som ska användas i gudstjänsten. Självklart har jag en massa tyckande och åsikter om vad som är bra och dåligt, användbart, och mindre användbart som jag egentligen hade önskat var helt irrelevanta! Problemet med alla val som har blivit är just detta med vilka som tjänstgör i församlingen, vem är musiker, och vem är präst blir viktigt. Som tur är jobbar jag i ett gott arbetsklimat där taket är högt i disskutionerna, men där vi också på många plan är ganska överrens om vad som håller gudstjänsten vid liv i längden,
Det som slår mig är att valen gör det mer och mer bundet till vilka som leder gudstjänsten. Förr var det traditionen och kyrkoåret som mer satte agendan, nu blir det mer "prästcentrerat" om man så säger! Vad jag har lust till, vad jag tycker är vackert!
Jag längtar efter den kyrkan som var i min barndom, då kyrkoårets musik följdes och högtider hade sitt sätt att bli firade på, låter bakåtsträvande men det låg också en trygghet i det att man som barn blev rustad i att fira gudstjänst efter kyrkoåret.
Det ligger en sytrka i vår tradition där fokuset inte är på tjänstgörande präst eller musiker, utan på högtid, kyrkoår, textläsningar och tradition. Där jag som präst har något att träda in i med det som är min uppgift, sakrament och förkunnelse!
Det är ju därför jag är så ointressant, och traditionen så viktig så att Jesus alltid bli gudstjänstens centrum!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är lite underligt att man i svenska kyrkan håller så hårt på vissa bibelord men struntar helt i andra bibelord. Allt för att vara bekväm och ett med tidsandan, svenska kyrkan har blivit lite normlös tycker jag. Skulle Martin Luther trivas i dagens kyrka i Sverige? Hittade ett intressant citat av Martin Luthe: Man bör inte döpa någon som inte själv har tro eftersom dopets sakrament i sig själv inte rättfärdiggör någon. Det gör endast den personliga trons lydnad till Guds Ord. Således är min trofasta råd och beslut att man bör upphöra med varenda barndop så att vi inte med meningslösa spektakel och dårskap skulle håna och förolämpa Guds högt lovade majestät. (Martin Luthers kyrkpostilla.)
SvaraRaderaLuther själv argumenterar för barndopet i stora katekesen. Men till sist är barndopet en fråga som skiljer kyrkosamfund åt, där vi tänker olika. Där jag tänker att Guds ord och befallning om dop står över den egnapersonliga tron, som kan vackla, vara mer eller mindre svag t ex. Därför är det gott att få vara döpt på Jesu uppdrag och inte beroende på hur stark tro jag har. Men vi tänker som sagt olika där och jag tänker inte att mitt svar är en sanning för alla!
SvaraRadera