Det ligger ett naturligt mellanrum från Kristihimmelsfärd till pingst där vi på samma sätt som lärjungarna får lägga betoningen på bönen. Bönen om Helig Ande över oss och över vår församlingsgemenskap.
Där i hör också Ande och prövning ihop. Bön om att sanningens Ande ska uppenbara för oss vilka väger vi ska gå på. Det kan ju innebära en prövning och en omprövning av det vi gör i kyrka, gudstjänst och verksamhet. Såklart också på det personliga planet!
Gör vi rätt saker, jobbar vi på rätt sätt. En rektor som jag lyssnade på vid ett tillfälle uttryckte det som "Jag älskar att lägga ner verksamhet" Det har väl en uns av Vetekornets lag i sig, något måste dö, och något nytt uppstår. Frågan är hur mycket omprövning vi vågar oss på inom kyrkans bekväma väggar? En kritik mot mig själv förståss.
Pingsten är Helig Andes tid! För egen del är förundran Helig Andes största gåva till mig personligen just nu! Förundran över skapelsen t ex. Helig Ande är på det visset lite som ett barn, som hela tiden under skogsturen stannar upp för pinnar och kottar och blommar och allt som kommer i dess väg. Själv har man liksom lärt sig skala av vad som är "viktigt" men Helig Ande får oss att stanna upp inför det allra minsta och förundras!
Glad Pingst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar