Bara den som vandrar nära marken!

Som liten tös var jag med i kyrkans barnkör. En av mina favoritsånger var den där "bara den som vandrar nära marken, kan se dina under Gud" med en slagkraftig fras "låt oss aldrig blir så stora att vi inte ser de små:larven som kryper, och myran som stretar, och barn som lär sig gå"
En enkel sång med flera djup i sig! Jag kom och tänka på den när jag läste med i midsommardagens evangelietext om hur liljorna på marken, deras kläder är vackrare än Salomos. Ofta tänker vi väl så, att Jesus liksom vet vad han pratar om, men där finns också fler dimensioner. En lilja i sig kan vara så vacker att studera, säkert vackrare än allt av människohand skapat. Men så tänker jag också på sådant som DNA och alla de små mikroskopiska celler som en blomma är gjord av, en del av dem kan man ana på biologilektionen för många, många år sedan! Om man kryper eller vandrar så nära marken, eller så nära marken som våra forskare gör, upptäcker man en hissnande värld, där våra människohänder inte kan skapa ett uns av den komplexiteten! Det är hissnande!

Tack Gud för ryggtavlan på dottern som sprang så fort, så fort på sina små fötter. 29sek, inte dåligt!
Tack Gud för att jag fått se hur vackert det kan bli när man blandar glitterlimm och vatten!
Tack Gud för varje dag i mitt liv, där jag får upptäcka din skapelses under!
"Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den nära marken!