På morgonmässan valde jag psalm 199, "Den blomstertid nu kommer" en psalm som jag tror fortfarande väldigt många i vårt land kan utantill. För många av oss ger den fina minnen av skolavslutningar, blommande syrener, och ljumma vindar!
Jag hade igår valt en annan psalm för jag kan nästan vara lite trött ibland på det där som är så överbekant, men så mindes jag en gamla kvinna på hemmet förra veckan som viska till väninnan(fast hör båda dåligt blir viskningen rätt tydlig) att "sjunger de aldrig den blomstertid nu kommer längre"
Vilket gjorde att jag klämde in den i andakten också!
Men jag tänker att det är gott att påminna sig om att även i det välkända och bekanta finns det nya saker att upptäcka! Att jag måste vara lite ödmjuk inför att det som jag tycker är välbekant och på gränsen till uttjatat är både helt nytt för någon, eller bara att det är så välbekant är det som bär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar