Då har töserna och jag stampat takten i parken till Nassim al Fakir! Så mycket glädje och energi i den killen, och han fick alla barnen att hoppa, dansa och sjunga med i gunget. Barnmusik är så viktigt, och så roligt! Hörde på radion att det produceras mindre och mindre barnmusik, därför att barn allt mer lyssnar på samma musik som ungdomar och vuxna. Det är väl bra om man kan sjunga med till samma refräng, men samtidigt är det ju detta med språket! Att barn behöver få sjunga på ett språk som är relevant för dem! Och då menar jag inte bara på "modersmål" utan att de får sjunga sånger som återspeglar en värld så som den tas in av barn! Kanske är det en omöjlighet att skriva barnmusik som vuxen, men det görs många bra försök! "Lätt som en plätt" gapade töserna ut i publiken tillsammans med hundratals barn!
Jag är ingen barnmusikexpert, så jag vet egentligen möte exakt vad det är som gör skillnaden om det är musik som är tillgängligt för barn, språk, melodin eller vad!?
I den kyrkohandbok som vi nu prövar i församlingen finns en musikserie riktad till barn och ungdomar! Jag har inte helt lätt för det musikspråket, men min äldsta tjej kan redan "gloria" utantill. Det pedagogiska med den lovsången är att man sjunger Gloria, och sedan "ära åt Gud" så att vi genast lär oss innebörden av ordet gloria. Någon har tänkt! Någon tänkte att både barn och vuxna nu får möjlighet att sjunga på ett enkelt barnvänligt språk(vilket inte betyder att man inte kan gilla det bara för man är vuxen) och samtidigt utbildar man församlingen i klassisk latin. Jag får bjuda på att gudstjänstens musik inte alltid tilltalar mig så enormt, för att få höra någon från baksätet på hemvägen sjunga "gloria, ära åt Gud" hela vägen hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar