Då sitter jag och huttrar bredvid en simbassäng! Kör min 6åring på intensivkurs de två första sommarlovsveckorna för att hon i alla fall ska får börja lära sig simma. Böj, ut och ihop hörs som ett mantra från och till i innebassängen!(det är föräldrarna som får sitta utomhus för att inte störa)
På samma vis som när man lär sig cykla: när man väl knäckt koden så glömmer man inte, det sitter i ryggmärgen!
Jag funderar ofta på det där med Kristen uppfostran, det låter kanske lite tråkigt och gammaldags, men vad mycket jag vill att mina barn ska få lära sig som sedan "sitter i ryggmärgen". Att be är en sådan sak! Från att lära sig Vår fader, och Gud som haver, till att faktiskt som en reflex i en stilla stund stanna upp och rikta hjärtat mot Gud, i samtal om hjälp, tack och förlåt! En annan ryggmärgsreflex som kan ta tid är Gudtjänsten, jag vore naiv att tro att det bara kommer av sig själv att det är en självklarhet att varje söndags morgon åka till kyrkan! Där tänker jag att det börjar ju alltid hos mig själv, att jag uttrycker min längtan och behov efter att vara där! Att jag vågar dela varför jag behöver den platsen, som en källa att hämta kraft ifrån. Men jag tror också att barnens behov ser annorlunda ut; finns det en söndagskola så är det toppen, där möts kyrka och barn på samma nivå! Finns det inte söndagskola så tycker jag ändå att det finns en viktig poäng att dra med barnen ändå! Många av våra små barn idag har långa dagar på dagis, de är omgivna av sus och dus hela dagarna! Ofta är vi som föräldrar också väldigt snabba på att tillfredsställa våra barn om de uttrycker att de är uttråkade. Enkelt sagt: barn har mycket omkring sig idag!
I kyrkan finns en plats där man faktiskt får sitta ner, vara tyst en stund,( även om man inte vill, lära sig att respektera tystnaden som andra behöver) och man får tid att umgås med andar, rikta blicken inåt och till Gud, allt på samma gång!
En ålats att samla kraft och energi till vårt jobb mitt i vardagen, på vår arbetsplats och i mötet med vår nästa! Trosviss och kristuskunnig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar