Det är söndag, och då har jag varit på gudtjänst. Jag förstod inte mycket idag av det talade och mestadels sjungna språket. Men kristen tro har broar till ett gemensamt språk som gör det osynliga synligt, att jag förstår det oförståliga! Söndagens gudtjänst är platsen där varje krisyen helgar sin kropp, sitt liv och sin tid till Gud. Frågan är för mig alltså inte vad jag får ut av att sitta där i bänken, eller hur kul det var! Utan vad gav jag idag åt Gud, jo min tid, mitt liv min kropp. "Av ditt ger vi åt dig som vi säger i gudstjänsten"
Det finns i vårt samhälle idag en stor brist, eller många stora brister. Tid är en av dem, men också tystnad. Vart någonstans kan jag få ta plats i ett rum med andra människor och möta tystnaden!?
Gudtjänsten är en annan plats än den högljuda, självupptagna världen. Den fyller i sprickorna av brist i våra liv, allt det som vi behöver(tid för vårt inre, tystnad, bön, lovsång, kärlek gemenskap, förlåtelse och livsmod)
Kanske förstår jag inte allt, kanske tycker jag inte att gudstjänsten alltid är så kul(men vem har sagt att det ska vara kul) Vi är där för att helga oss åt Gud, låta Guds puls, pulsera i oss, som den kortaste bönen i varje andetag"Jesus, Kristus"
Nu ska den"tråk-kristne" helga vilodagen till slappning, läsning(kanske jogging) och plockning av tvätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar