Domens dag är mitt enda hopp" så sa en vän på prästutbildningen när hon drabbades av uppgivenhet inför världens ondska. Att det kommer en tid för uppgörelse och upprättelse!
Hon sa också att"någon sorts blästring är nödvändig" för hur ska vi annars kunna mötas i himmlen som vänner med alla där. Jag tror inte vi ska leva våra liv i rädsla för domen, utan med förhoppning om att vi ska få försonas med våra liv, med allt vad de innehållit av både kamp och glädje, smärta, synd. Som i en spegel, ansikte mot ansikte får vi möta Gud och oss själva! Göra upp, och låta Gud göra rätt med oss, till det vi var tänkta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar