Jag såg på förmiddagen en intervju med Mikael Persbrant som myntade uttrycket att "vi lever i ytans tidevarv" allt för mycket handlar om att skapa sig en fin yta, både utseendemässigt men också slappa sig ett snyggt liv. Det ska se bra ut helt enkelt, och Persbrant menade också att något är radikalt fel när förvånansvärt många ungdomars högsta dröm är att bli kändis. Jag tror de allra flesta människor ser att samhället har allt mer gått i "ytans" riktning, men att gå från att konstatera hur fel det kan vara och sedan i sitt eget liv göra någonting för att kämpa emot är en helt annan sak. Det är inte helt enkelt, eftersom vi matas med röster som säger att vi måste ändra på oss, och konsumera dottern och staten för att duga.
För mig är kyrkan platsen som går på tvären mot det konsumtionssamhällets som vi skapat! Där matas vi med en röst; Kristus som säger att vi är älskade oavsett vad vi äger och har, och att just jag har en viktig gåva och uppgift i hans kyrka. Jag tror att kyrkan predikar är allt detta, men att vi också kan göra mer och bättre för att tydliggöra vårt budskap, och låta budskapet också bli handling.
Tyvärr kanske kyrkans budskap om måttfullhet, tjänandes av nästan, liv i bön, tålmodighet
Inte alltid är så populärt för en generation som är van vid att få sina behov tillfredsställda direkt.
Men kristen tro handlar om kvalitet i det vi gör och känner, inte kvantitet. Det är både kämpigt och tidskrävande att sträva efter. vägen tar hela livet och vi blir aldrig perfekta .Men det håller. Livstids garanti kan man säga. Det ni:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar