Längtar till advent

Okej, nu längtar jag till advent!!! Adventsljusstakar är inköpta och väntar på att ställas i fönstret. Mer ljus, mer mys, men det som jag älskar mest i advent: alla underbara psalmer! Ingen tid på kyrkorådet har så många och bland de allra flesta välkända psalmer. På första advent finns det hos många en förväntan i gudstjänsten att få sjunga : Hosianna Davids son, osv.
Min favoritpsalm i advent är nog inte så välkänd, men oj så vacker. Psalm 423, Kom Jesus, kom Immanuel. Där så fin (också på latin) att jag spelar den från och till året om. Men nu ska jag hålla mig till advent. Att vänta är positivt. Väntan är en bristvara i dagens samhälle, och där är vårt kyrkoår en bra motkraft som tydligt markerar högtid och fest, väntan, förväntan och tid att växa! Så jag väntar några veckor till.

Kom Jesus, kom Immanuel,

ur fångenskapen lös var själ.

Ge nu varje syndens slav

den frihet du åt Israel gav:

Refr

Var glad, var glad!

Immanuel

ger frihet åt var bunden själ.

O kom, o kom, allsmäktig Gud,

som när du gav oss dina bud

i eld och moln på Sinai.

Kom nu och gör den fångne fri,

Ref

Du som har nyckeln i din hand

till dödens och till livets land,

du låser opp, och öppen står

den värld där inget ont oss når.

Refr

Kom, lossa med din stav av järn

all Satans makt och bli vårt värn,

kom lyft ditt folk ur gravens djup

in i ditt rikes segerljus.

Refr

Lys morgonstjärna Gud har tänt,

o, kom till oss, kom, Guds advent,

förjaga mörkret tills vi ser

en värld där, GUd, din vilja sker.

Refr