Barnperspektiv!

Att ligga på golvet och vara björnen som sover kan vara en av alla mina olika arbetsuppgifter. Igår satte sig en lite tjej på min rygg och när jag skulle upp och jaga dem i leken hängde hon fast och sa "Men jag är ju din lilla björnunge" Nu låter jag lite smörig men det bjuder på., Att få vara med en lite del i barnens liv är en välsignelse och mitt måtto brukar vara det att, det är inte bara när det är verksamhet för äldre människor som prästen behöver vara med, utan kanske mer än någonsin mitt ibland barngrupperna. Ett sätt att sänka tröskeln för att senare i livet kunna söka sig till sin församlingspräst, för livsfågor, trosfrågor dop och vigslar. Helt enkelt att människor inte ska tycka att det är konstigt att vända sig till sin präst. Vi är inte så farliga som vi ser ut!
Som präst ska man vara tillgänglig för hela församlingen och då är en stor del faktiskt barn.
Sen har vi olika gåvor, en del är superduktiga på drama, vilket jag själv är helt kass på! Min gåva är att jag tycker det är så vansinigt kul att leka!
Barnperspektivet i kyrkan är jätteviktigt, och nu förtiden ska alla kyrkoråd engagera sig i något som heter barnkonsekvensanalys. För mig betyder det inte att kyrkan ska bli "barnsligare" för även barn bär ett stort allvar inom sig och förstår mer av smärta och sorg än vad vi ibland tror.
Utan kyrkan måste genomsyras av en tillåtande atmosfär för barn t ex i Gudstjänsten och till och med erbjuda dem plats för gudstjänst på deras språk. I min församling gör vi det genom att ha söndagsskola, där superduktiga människor förbereder tid, plats och reflektion kring evangeliet för barnen genom textläsning, bön, pyssel och lek. Ofta har jag tänkt att i min barndom hade det varit kanoners att få gå i söndagsskola:)
Att vara församlingspräst är att ha med alla att göra 0-100. Vara björnmorsa för dem som behöver det och ryta ifrån som det samma när det behövs o de utsattas vägnar! Over and out..