livsnära, gemenskapsgudstjänst med ljusvälsignelse och sista smörjelsen! Stora och små får vara med förståss!

Ibland tror jag min svk kyrka blivit titelsjuk. Det är mitt högst personliga tänk i alla fall.
Jag tänker att det är väldigt bra med initiativ kring Gudstjänsten, där behöver vi till mans jobba hårt och de flesta förslag i gudstjänstutveckling kommer ur en omsorg och glädje, det är viktigt att säga.
Men frågan som jag då ställer mig när jag ser alla dessa annonserade tittlar som "livsnära" är: Till skillnad från vad då? Till skillnad från den vanliga Högmässan som är livsfrånvänd då?
Rubriker i all ära men för mig är Högmässa alternativt Gudtjänst en kvalitetsstämpel som räcker långt, den lovar inte saker som den inte kan hålla, och den håller sig till en handbok som skyddar församlingen från klåfingriga präster och andra medarbetares nycker.
Om man annonserar en gudstjänst med gemenskap, då gäller det att inte en enda kotte går därifrån och känner att ingen såg mig!
Jag tror vi ska vara rädda om vårt varumärke, även om jag inte är så förtjust i företagstermer i kyrkans sammanhang. Men i t ex högmässan vet jag vad jag får. Bibelord, lovsång, bön, utläggning av dagens texter och herrens måltid. Förhoppningsvis finns det gemenskap som församlingen bygger tillsammans. Förhoppningsvis har den här gemenskapen öppenhet för barn mellan 0-100år!
Förhoppningsvis säger prästen något bra som jag tar med mig hem i hjärtat, ibland inte, men då tar jag med mig Kristus i kropp och blod stärkt inför veckan!
Men låter inte detta bara sååå tråkigt, var i ligger förnyelsen?
Kyrkan och gudstjänsten förnyas hela tiden, det är oundvikligt! Men all förnyelse ska ju syfta till att bibeln, bekännelsen, läran och traditionen, bevaras och blir relevant i vår tid.
Och jag tror på helt allvar att den som söker Gud på riktigt klarar av lite tuggmotstånd i en högmässa, det kan ta tid att lära sig. Högmässan är som Finskt surdegsbröd, håller oss levande längre än snabba kolhydrater!